När Opera på Skäret nästa år sätter upp Den flygande holländaren är det tjugo år sedan Sten Niclasson för första gången stegade in i den imponerande träbyggnaden i Bergslagsskogarna, tog ton och slogs av den makalösa akustiken i det gamla virkesmagasinet. ”Här vill jag spela Den flygande holländaren”, tänkte han.

– Vattnet, formen på byggnaden och träkänslan gjorde att tankarna gick direkt till ”Den flygande holländaren”. Det är Richard Wagners mest italienska opera i stil och musikaliskt uttryck. Här finns arior, duetter och körscener på ett sätt som påminner om både Donizetti och Verdi men ändå har Wagners omisskännliga prägel. Den friskhet som genomsyrar musiken och de fantastiska utmaningarna för sångarna gör den till en personlig favoritopera för mig, säger Sten Niclasson.

Genom åren är det två andra av de riktigt stora kompositörerna, Giuseppe Verdi och Giacomo Puccini som spelats mest på Opera på Skäret. La Traviata, Rigoletto, Aida och Otello har alla satts upp här liksom Tosca, La Bohème och Kappan (Il tabarro). Däremellan har också verk av Leoncavallo (Pajazzo), Bizet (Carmen) och Donizetti (Lucia di Lammermoor) spelats i det unika operahuset vid Ljusnarens strand. Och den svenska operafarsen Kronofogdaren & slåtterölet av Johan David Zander inte att förglömma.

Varför dröjde det då så länge innan det blev dags för Wagner, och operan du först fick i dina tankar?

– Det är en stor opera för ett litet operasällskap. Jag har en stor respekt för de sångliga utmaningarna i detta verk. Huvudrollerna, den flygande holländaren själv och Senta, är oerhört krävande. Och även körpartierna är svåra. Det behövs både en blandad kör och en manskör för att klara uppgiften. Dessutom behövs en stor blåsarsektion i orkestern. Nu ser jag att vi äntligen kan klara av dessa svåra utmaningar, och det känns oerhört spännande, säger Sten Niclasson.