Valdis Jansons, t h, som Rodrigo i Don Carlo på opera på Skäret 2018. Här tillsammans med Timothy Richards i titelrollen.
Han har sjungit över 60 roller på fler än 70 operahus över hela världen, bland dem världsberömda scener som La Scala i Milano, Bolsjojteatern i Moskva – och Opera på Skäret.
I sommar återkommer han till Bergslagen, den här gången som kungamördare Anckarström. Möt Lettlands store baryton, Valdis Jansons.
Efter två pandemiår med begränsade engagemang gjorde Valdis Jansons en nystart under hösten och vintern då han turnerade med en uppsättning av Puccinis Flickan från Vilda Västern till ett antal mindre operahus i Italien. I höst väntar solistengagemang i Carmina Burana i Santa Barbara i Kalifornien och nästa år titelrollen i Macbeth på Opéra Saint-Etienne i Paris. Men närmast står Opera på Skäret på tur, en plats han gärna återvänder till.
– Jag har haft fantastiska somrar i Kopparberg. Det är ovanligt med den vänliga och speciella atmosfären som råder där, med mycket jobb men också tid för lugn och ro mitt i naturen. En frilanssångares liv kan vara ganska hektiskt, så en period på Opera på Skäret är en möjlighet att skapa konst med en förhöjd känsla av närvaro och medvetande, säger Valdis Jansons.
Två gånger tidigare har Valdis Jansons hyllats av såväl publik som kritiker för sina tunga Verdiroller på Opera på Skäret. I La Traviata 2015 spelade han den kärlekskranke Alfredos far Giorgio Germont och två år senare var han tillbaka i rollen som markisen Rodrigo i Don Carlo. I sin tredje Verdiroll på Opera på Skäret får han som Greve Anckarström nu den tvivelaktiga äran att ta livet av en svensk regent.
– Verdi är min absoluta favoritkompositör. Det jag framför allt gillar är att han skrev för rösten, för att dramat skall gestaltas genom själva sången. När jag sjunger hans mest dramatiska roller påminner jag mig alltid om att fokusera på sången och inte falla för frestelsen att snyfta och anstränga mig för på andra sätt försöka lyfta fram dramatiken. Där är det rösten som är mest effektiv, säger Valdis Jansons.
Valdis Jansons debuterade i en stor Verdiroll 2013 som Greve Luna i Trubaduren, på det magnifika operahuset Teatro Nacional de São Carlos i Lissabon. Nästa Verdiutmaning var just Anckarström, eller Renato som rollen heter i den version av verket han medverkade i, på ett mindre italienskt operahus.
– Det är en väldigt plågad, och därför dramatisk karaktär. Han känner sig djupt förödmjukad och ser ingen väg tillbaka efter hustruns kärlekssvek, och, medan det i La Traviata och Don Carlo fanns utrymme för en lösning kan Anckarström inte se någon sådan, vilket bäddar för en blodig hämnd. När han tror att den person han själv kan gå i döden för sviker honom öppnar sig en dramatisk avgrund. Att han faktiskt inte hade blivit bedragen så som han trodde gör bara dramat starkare. Med det sagt menar jag att Anckarström är den sorts person som alla skulle vilja ha som vän, men ingen vill ha som fiende.
Vad tänker du att den här över 150 år gamla operan har att säga oss moderna människor?
– Jag tänker på värdet av vänskap och relationer i allmänhet. Ibland kanske människan tar alltför mycket för givet och om man inte talar uppriktigt med varandra går den nära kontakten mellan människor förlorad. Där det finns äkta vänskap finns inget utrymme för svek och förräderi. Maskeradbalen för mig handlar om tre saker: Kärlek, tillit och bristande kommunikation.
Läs mer: Efter succén med Otello – Richard Bauer tillbaka som Gustav III
Läs mer: Norskt stjärnskott gör operadebut som Amelia