Varje sommar lockar Opera på Skäret både nya och återkommande stjärnor till sina produktioner. En av dessa är dirigenten Lorenzo Coladonato som i sommar gör han sin fjärde produktion, efter att tidigare ha dirigerat Trollflöjten (2019), Maskeradbalen (2022) och Rigoletto (2023).
Men vad är det som gör att han återvänder gång på gång till Opera på Skäret? Och hur ser han på Puccini och musiken i Turandot.
Det här blir den fjärde operauppsättningen på Opera på Skäret som du dirigerar. Vad uppskattar du mest med Opera på Skäret?
– Det finns mycket jag uppskattar! Atmosfären är en sådan. Vid det här laget känner jag också produktionsteamet jag arbetar med, orkestern och kören och dess hängivenhet. Skäret och Kopparberg är en oas för mig. Det är skönt att befinna sig en bit bort från städerna där operahusen vanligtvis ligger. Här finns inga distraktioner. Alla vi som arbetar med produktionen bor och arbetar tillsammans under ett par månaders tid. Det är speciellt och en ynnest att få arbeta tillsammans på ett fokuserat sätt under en, för operasammanhang, ovanligt lång tid. Här är det bara musik och natur!
Har du dirigerat Turandot tidigare?
– Ja, på festivalen i Bregenz 2015. Jag ser verkligen fram emot att göra det igen. Jag förlorar egentligen aldrig kontakten med operor jag dirigerat tidigare. Relationen till verket lever vidare inom mig, den blir som en vän. Även om jag inte dirigerar den eller lyssnar på den kan jag lyssna på den genom att jag minns den. Det är en mental aspekt som är viktig.
Vad är utmärkande för musiken i Turandot enligt dig?
– Det finns så många olika aspekter. Puccini försökte under hela sitt yrkesliv att hitta nya sätt att närma sig operakonsten. Turandots karaktär till exempel, skiljde sig mycket från hur kvinnor vanligtvis skildras – och gör det än idag. För första gången skildrade Puccini en grym och obarmhärtig kvinnlig karaktär, helt olik de typiska hjältinnorna i hans tidigare operor. Samtidigt inspirerade librettots handling honom att utforska nya element i sitt musikaliska språk och gav honom möjlighet att berika sin stil.
Puccini var en hängiven läsare och en kultiverad man, något som inte är allmänt känt. Han höll sig väl informerad om vad som hände i musikvärlden omkring honom. I april 1924 närvarade han till exempel vid det första italienska uppförandet av den kontroversiella Schönbergs Pierrot Lunaire i Florens. Framförandet möttes av publikens burop och visslingar, Puccini däremot lyssnade uppmärksamt och följde framförandet med Schönbergs partitur i sina händer, i syfte att hitta nya element att föra in i operan Turandot. Ett exempel på det är i Turandots inledning där två olika tonarter förekommer samtidigt. De moderna inslagen återkommer genom hela operan, framför allt i Turandots och körens framföranden.
Turandot utspelar sig i det mytiska och fantasifulla Peking (numera Beijing) i Kina. Hur tar det sig uttryck i musiken?
– Puccini fascinerades av andra kulturer, däribland Orienten. Bland annat kan man höra en kinesisk folkvisa i Turandot som heter Mo Li Hua (Jasminblomma), en sång som än idag är väldigt populär och som har en historia som sträcker sig tillbaka till Qing-dynastin. Den återkommer flera gånger, särskilt i första akten. Dessutom försåg vännen och musikforskaren baron Fassini Puccini med en musikantologi och ur den valde han ut ett antal melodier som han lät väva in i partituret. Inte nog med det, med inspiration av kinesiska och orientaliska skalor komponerade även Puccini själv kinesiskklingande melodier som integrerades i Turandot.
Trots alla dessa nya inslag – hur känner man igen att det är en opera av Puccini?
– Musiken är fortfarande väldigt typisk för Puccinis stil, både i sättet han hanterar rösterna och orkestreringen. Samtidigt förnyar han sig avsevärt sett till de harmoniska aspekterna av kompositionen genom att använda altererade ackord och okonventionella sätt att binda samman ackord och harmonier på.
Vilka är de största utmaningarna, enligt dig, med att dirigera Turandot?
– Varje opera har sina utmaningar, och Turandot är inget undantag, men det finns egentligen inga utmaningar som är unika för just den här operan. De svårigheter som uppstår hanterar man i stunden, medan man dirigerar – det är lite som att köra Formel 1, man kan aldrig slappna av. Musiken flödar, den stannar aldrig upp. Därför måste en dirigent ständigt vara på alerten, reagera omedelbart, ta kontroll över situationen och använda sin erfarenhet för att vägleda musikerna och sångarna genom verket.