Att det blev ljusdesign Maria Ros skulle ägna sig åt i sitt yrkesliv var långt ifrån självklart. Hon visste inte ens att yrket fanns. Egentligen var hon inriktad på att bli dansare, men en ryggskada satte stopp för den drömmen. Via en praktikplats på Folkoperan kom hon i kontakt med ljusdesign – och kände direkt att hon hittat hem.
När Maria beskriver sitt arbete använder hon orden ”rörelse och musikalitet”. Ljusdesignen delar något avgörande med dansen: flyktigheten – att allt sker här och nu. Hon arbetar intuitivt och organiskt, även det något hon förknippar med dans.
Men uppstarten inför en ny föreställning är mer konkret:
– Jag börjar alltid med att läsa manus och lyssna in mig på musiken. Sen har jag många samtal med framför allt regissören och scenografen. Det handlar om att tillsammans skapa en bild av vilken värld vi vill skildra, säger Maria Ros.
Ljusets roll är dubbel, förklarar hon:
– Den ena är mer konkret: att tala om för publiken om det är dag eller natt, vinter eller vår. Den andra uppgiften är att skapa stämningar och känslor.
Tre grundparametrar styr ljusdesignerns arbete: intensitet, färg och riktning. Och vissa riktningar återkommer hon gärna till – ett slags säkra kort i designen.
– Jag har även en viss förkärlek till vissa färgnyanser. Och så har jag lite svårt för att ljussätta något så att det ser medvetet fult ut. Det får jag jobba lite med.
Operahuset på Skäret fascinerar henne – inte minst på grund av rymden, men rymden innebär också utmaningar.
– Ibland svär jag lite inombords, erkänner hon. Om man under repetitionerna märker att en lampa borde sitta någon annanstans – och den sitter väldigt högt – då är det rätt omständligt att ändra.
När allt är på plats och ridån går upp har ljuset en avgörande funktion, menar Maria:
– Det ska vara ett kit mellan alla konstnärliga uttryck. Det hjälper till att binda ihop alla delar av föreställningen.