Norma

Solister och sångarlag i uppsättningen av Norma

Operakonsten är förvisso underbar, men den kräver också mycket av sångarna. Det är därför vi på Opera på Skäret alltid har två sångarlag och det är därför vi har inte bara en, utan två premiärer. Med detta sagt vill vi ta tillfället i akt att berätta vilka sångare som ingår i sommarens två alternerande sångarlag. Detta sagt med reservation för att eventuella ändringar kan komma att ske.

Konstnärlig produktion

Regi – Alexander Niclasson
Dirigent – Michael Balke
Scenografi och kostymkoncept – Sven Östberg
Kostymdesign – Tina Carina Akkaya
Peruk och mask – Stephanie Metzner
Ljusdesign – Maria Ros
Repetitör – Bengt-Åke Lundin
Repetitör – Samuel Skönberg
Kormästare – Jonatan Lönnqvist
Körrepetitör – Mats Johansson

27 juli – 25 augusti 2024

Norma

Här på Skäret kommer för första gången toner komponerade av Vincenzo Bellini att klinga. Med Bellinis Norma tar Opera på Skäret sig an ett gripande kvinnoporträtt med kopplingar som känns aktuella även i vår tid.

Norma, som är sprungen ur den italienska bel canto-traditionen, är den mest spelade operan av Vincenzo Bellini. Ingen kan som Bellini, mästaren av vackra melodier, uttrycka känslor med sådan intensitet och skönhet. Norma är kanske just därför också en opera som bjuder på flera välkända örhängen, däribland Casta Diva, ett av Maria Callas stora paradnummer.

Norma hade sin urpremiär år 1831 på Teatro alla Scala i Milano och har alltsedan dess funnits på de stora operahusens repertoar. I sommar spelas den alltså i ett av världens mest säregna operahus, ett före detta sågverk beläget vid stranden vid en vidsträckt sjö, numera världsberömt för sin akustik. 

Librettot av Felice Romani är dramaturgiskt spännande och ger oss möjligheter till tolkningar. Samma sak med Bellinis scenanvisningar i partituret. Vissa saker är väldigt tydliga och andra lämnas till oss efterföljare att tolka. Jag har valt att låta handlingen utspela sig århundradet e.kr såsom upphovsmännen tänkt. Detta främst för att min övertygelse är att regissörens primära uppgift är att göra de musikdramatiska verken rättvisa och inte försöka överträffa upphovsmännen. Variationsmöjligheterna är ändå oändliga med det synsättet. 

I arbetet med texten fascinerades jag av hur gallernas dyrkan av guden Irminsul genomsyrar förhållningssättet till livets alla aspekter. En stark religiös övertygelse är ganska främmande för många för de nu levande och sekulariserade generationerna människor i Sverige. Men för gallerna, enligt Felice Romani, var religionen central och det har jag tagit fasta på. Gallernas vrede mot den ockuperande stormakten Rom kan lätt hamna i skymundan för det starka triangeldramat, men är för mig så central för verket att jag bara måste lyfta det. Såsom ockuperande krigsmakter betett sig i mänsklighetens alla historiska skeenden skrämmer romarna sina underkuvade med starkt organiserad militärmakt och ett meningslöst övervåld mot den ockuperade befolkningen. I operan Norma tiger den galliska befolkningen inte stilla. Den galliska vreden är påtaglig och när den i andra akten får fritt spelutrymme ger det tyngd åt Normas förtvivlat utsatta situation. Aldrig har väl en karaktär i en opera haft mer tyngd på sina axlar än just Norma. 

Alexander Niclasson
Regissör & konstnärlig ledare

OM MUSIKEN

Ur en dirigents synvinkel erbjuder Norma en rikedom av musikalisk dramaturgi. Operans rytmiska vitalitet driver berättelsen framåt och understryker karaktärernas emotionella nyanser Instrumentala solon, där flöjten spelar en framträdande roll, flätas samman med vokala linjer och fördjupar musikens känslomässiga resonans. Det orkestrala skapar en nyanserad bakgrund som berikar de vokala prestationerna och etablerar ett djupt samspel mellan solister och ensemble. Den ikoniska arian “Casta Diva” visar Bellinis förmåga att förena teknisk virtuositet med uttrycksfull lyrik. Kören spelar också en central roll och bidrar till operans dramatiska linje och tematiska djup.

Operans ikoniska aria ”Casta Diva” exemplifierar Bellinis förmåga att förena teknisk virtuositet med uttrycksfull lyrik. Denna aria, sjungen av Norma som en bön till mångudinnan, visar Bellinis begåvning för att kunna skapa melodier som svävar lätt, understödda av en delikat orkestrering som framkallar en fridfull, andlig atmosfär. Orkesterpaletten förstärker arians eteriska kvalitet, vilket gör den till ett väsentligt ögonblick i bel canto-repertoaren.

I Norma spelar kören en avgörande roll, inte bara som bakgrund utan som en integrerad del av operans berättelse och emotionella landskap. Bellinis sätt att komponera för kör, från sublima druidsånger till uppmanande stridsrop, bidrar till operans dramatiska linje och tematiska djup. Körens dynamiska närvaro i operans samhällskonflikter och personliga dilemman, förstärker den emotionella påverkan av nyckelscenerna.

1830-talet var en period av rik musikalisk innovation och stilistisk mångfald. Inom operan nådde bel canto-traditionen sin höjdpunkt med kompositörer som Bellini, Donizetti och Rossini, vars verk betonade uttrycksfull sång och virtuos teknik.Detta årtionde såg man också en förskjutning mot mer psykologiskt komplexa berättelser inom musiken, vilket lade grunden för senare romantiska operor. Norma, som hade premiär 1831, sammanfattar essensen av bel canto, samtidigt som den föregår trenden med emotionellt djup och innovativa strukturer.

Andra betydande kompositioner från 1830-talet understryker ytterligare decenniets betydelse i musikhistorien. Hector Berlioz’ Symphonie fantastique (1830) introducerade banbrytande orkestrering och programmatisk berättarteknik. Frédéric Chopin komponerade många av sina älskade pianoverk, inklusive en Étude som direkt citerar en cellomelodi från Norma. Andra viktiga verk från denna tid inkluderar Mendelssohns tredje symfoni ”Den skotska”, Donizettis Anna Bolena och Rossinis sista opera Guillaume Tell. Dessa verk framhäver 1830-talets livfulla och omvandlande natur, en period präglad av djupa framsteg för musikaliska uttryck och former.

Michael Balke
Dirigent

Om Scenografin

Grunden för dramat i Norma bygger på tre ingredienser – ett ockuperat samhälle, en ockupationsmakt och en komplicerad och livsfarlig kärlekssituation. Dramat har utspelats otaliga gånger i historien och på otaliga platser. Det pågår förmodligen, någonstans, i detta nu.

Skaparna av Norma förlade handlingen Gallien omkring år 100. De hade goda skäl till det. De ville slippa ingripanden från samtidens censur. Ingen skulle kunna anklaga dem för att kommentera den rådande politiska situationen. 

Operans libretto säger ingenting om de fysiska omgivningarna och vi vet verkligen inte särskilt mycket om hur det såg ut i Gallien år 100. I sådant läge får man förlita sig till scenografens fantasi. Scenografen får helt enkelt fantisera fram något som skulle kunna accepteras som ett Gallien för snart 2 000 år sedan.

Gallerna leddes av druider både politiskt och religiöst. Gallernas religion stod naturen nära. Om man skulle revoltera mot romarna eller inte avgjordes exempelvis av månens utseende och vad den skurna mistelkvisten visade. Dramat utspelas därför i och omkring gallernas offerlund.

Centrum i offerlunden är ett mycket stort och uråldrigt träd. Trädet är lika gammalt som det galliska samhället. Det är också i lika usel kondition. På samma sätt som de ockuperade gallerna försöker hålla samman sitt av romare illa hanterade samhälle, försöker de hålla ihop det stora trädet. Där i offerlunden gör romarna, som håller till bakom den mörka skogssiluetten, regelbundna raider.

Sven Östberg
Scenografi & kostymkoncept

Om Kostymdesignen

I uppsättningen av Norma har vi arbetat med fantasystil. Inget är historiskt korrekt.

Vi har velat skapa stora kontraster mellan de olika karaktärerna. Gallerna, som lever i skogen under stort förtryck från romarna, har tillverkat sina egna kostymer av sådant som de hittat; pinnar, bark, läder, päls och ett och annat metallföremål från sina plundrarräder.

Flavio och de romerska soldaterna kan man urskilja på lång väg med sina vackra uniformer i läder och metall i färgerna svart, vinrött och brons.

Även huvudrollsinnehavaren Norma har hög status. Hon är översteprästinna och detta avspeglas i hennes vita ämbetsdräkt i satin och päls med en krage dekorerad med pärlor och silver.

 Norma bjuder på en historia med stor dramatik, kostymerna är skapta för att understryka detta.

Tina Carina Akkaya
Kostymdeigner, ateljéföreståndare & skräddare

Om Mask & Peruk

Vilka karaktärsdrag har en roll? Hur utvecklas rollen i föreställningen? Hur kan jag framhäva eller förstärka existerande individers uttryck? Det är frågor jag ställer mig när jag utformar en sångares utseende.

En annan utmanande del i produktionen, som äger rum i en mycket naturlig miljö, är luftfuktigheten. Till exempel måste vissa frisyrer hålla sig som de ska i alla väderförhållanden, samma sak gäller för sminket.

En mycket viktig aspekt för mig personligen i den kreativa processen är naturligtvis musiken. Jag lyssnar på den medan jag skapar, jag deltar i repetitionerna för att se hur sångarna rör sig och använder sina ansikten. Jag har ett nära samarbete med sångarna eftersom det är viktigt att de kan identifiera sig med de uttrycken och stilar vi skapar tillsammans. Först då fungerar det, magi skapas på scenen och publiken uppfattar föreställningen som mer genuin.

Stephanie Metzner
Mask & peruk

Om Ljuset

Att som ljusdesigner få arbeta i en lokal som Opera på skäret är både en sann fröjd och en rejäl utmaning. Det är ett rum med en enorm rymd och takhöjd, där ljuset verkligen har möjlighet att färdas och ta plats. Det är också ett rum helt utan tekniska förutsättningar för att hänga ljus och arbeta med modern ljusdesign. För varje år byggs ett eget teatermaskineri inuti det befintliga scenrummet, ett komplicerat och intrikat arbete.

I arbetet med Norma har vi placerat hela handlingen i ett forntida Gallien i ett slags fantasykontext. Det finns en del tydliga ljusmarkörer, det är t ex mestadels natt genom hela operan, månen har en central plats och det förekommer eld. Det här är konkreta saker som jag har med mig in i mitt arbete, som bestämmer vissa förutsättningar och sätter tonen och stämningen i hela ljusdesignen. Ljuset är det som ska få allt att synas på det sätt som det konstnärliga produktionsteamet har tänkt. Jag jobbar i nära samarbete med scenografi, kostym och maskdesign. Ljuset är det gemensamma elementet som skall förhöja allas arbete och sammanfoga bilden till en enhet, en gemensam värld och vision. Men den komponenten jag jobbar närmast är musiken. Ljus och musik hänger tätt samman. Den emotionella världen som musiken öppnar i oss vill jag förhöja och förstärka med ljuset.

Maria Ros
Ljusdesigner & ljusbordsoperatör